Naturaliesamlingen vid Linköpings Katedralskola

Klicka för att läsa merKlicka för att minimera


Det här avsnittet är för långt att publicera direkt på hemsidan.

Naturaliesamlingen vid Linköpings Katedralskola, 1627 och framåt (PDF - öppnas i ny flik)
1627 och framåt

Privilegium från Kung Gustav II Adolf

Klicka för att läsa merKlicka för att minimera




Privilegium från
Kung Gustav II Adolf.
Klicka för att förstora.
Vi Gustaf Adolph med Guds nåde Sveriges Gjöthes och Wändes Konung, Storfurste till Finland, Hertig uti Liffland och Karelen, Herre öfver Ingermanland etc. etc. gjöre witterligit, at efter wi förnimme af Episcopo och Capitularibus Lincop: det är stort twång uppå böcker för ungdomen, som uti Gymnasio dersamma städes Studera skola. Derföre hafwa wi uppå deras underdåniga begäran undt och efterlåtit, som wi och i detta wårt brefs kraftiga minne efterlåta, at the en egen boktryckare samt en Pappersmakare och Bokbindare sig beställa måga, som till Gymnasii behof trycker nödtorftiga Materier och andra sitt wärk dertill giöra: Allenast at boktryckaren undthåller sig at trycka något andran till meen och hinders och uppå det at tryckare samt pappersmakare och bokbindare måga desto bättre kunna sätta detta i wärket, då anne wi dem härmed och i detta wårt brefs kraft, frihet för all Stadens och Borgelig tungo uti förbemälta Linköping oss till behagelig tid. Det sig hwar och en som detta widkommer wet at efterrätta.

Datum Stockholm den 9 Januarii 1628.

GUSTAF ADOLPHUS

Privilegium från Kung Gustav II Adolf (PDF - öppnas i ny flik)
1628

Läroverkshuset vid Borggården döms ut

Klicka för att läsa merKlicka för att minimera




Då: Läroverkshuset vid Borggården.
Idag: Linköpings Stadshus.
Klicka för att förstora.
Det läroverkshus vid Borggården, som togs i bruk 1864, hade redan 40 år senare blivit otillräckligt för sitt ändamål samtidigt som det drogs med sanitära problem. 1890 fanns 370 elever vid läroverket; hösten 1906 hade antalet stigit till 613 och förväntades stiga ytterligare under de kommande åren. Förutom trängsel och att vissa klassavdelningar på grund av lokalbristen slogs samman och kunde innehålla upp till 35 elever, var de hygieniska förhållandena undermåliga.

Vårterminen 1906 genomfördes en inspektion av byggnaden, varvid det konstaterades, att lokalerna var otillräckliga. Kollegiet yttrade sig över den berättelse, som Kungl. Överstyrelsen för rikets allmänna läroverk upprättade över inspektionen och räknade därvid upp en rad brister. Flera av lärosalarna mot domkyrkan nåddes aldrig av solen, eftersom de var belägna mot norr; delar av byggnaden var mörka och trånga; läget, inringat mellan tre gator och domkyrkogården, medgav ingen annan lekplats än Borggården, som, då den också var allmän promenadplats, inte tillät gossarna att röra sig fritt. Dessutom radades ett flertal brister som verkade negativt på undervisningen upp. Allvarligt var också att huset saknade värmeledning och ventilation endast kunde fås genom att öppna fönstren, samt sist men inte minst, att avträdena med tunnor och pissoarer i nordöstra delen av källaren trots god skötsel avgav "en vedervärdig stank, som även trängde upp i första våningens förstuga". Högtidssalen var också för liten för de vid tiden 600 lärjungarna.

Nya lokaler syntes således vara behövliga inom en snar framtid, och i januari 1907 hemställde rektor och kollegium att stadsfullmäktige "behagade ombesörja uppförandet å lämplig plats av nytt tidsenligt läroverkshus av tillräcklig storlek".

Enligt lagstiftningen var stadsfullmäktige i städer med läroverk skyldiga att ställa erforderliga lokaler till läroverkens förfogande samt att underhålla dem. 1864 års läroverkshus hade varit billigt i drift för staden: huset hade bekostats av stiftets byggnadskassa och tomten hade skänkt för ändemålet. Sedan 1864 hade stadens enda utgift för läroverket bestått i rektors hyresersättning. I argumentationen för en nybyggnad framhölls den betydelse som läroverket hade för staden genom att vara en läroanstalt som drog till sig stora mändger lärjungar från hela stiftet och genom den stora elevkapacitet som eftersträvats sedan länge, hade betydande mängder barn till medellösa föräldrar kunnat erhålla utbildning, något som inte skulle kunnat ske om enda alternativet varit det kostsamma, att hålla barnen vid långt bort belägna skolor.

Text författad av Bo Peter Persson

1907

Ombyggnad eller nybyggnad?

Klicka för att läsa merKlicka för att minimera


Stadsfullmäktige beslöt i slutet av februari 1907 att tillsätta en utredningskommitté med dåvarande borgmästaren Ramsay som ordförande. Kommittén menade, att en grundförutsättning för nybyggnad var att staden blev ägare till det gamla huset. Ett drygt år senare hade kommittén efter diskussioner och överväganden fastslagit, att en ny byggnad var nödvändig med hänsyn till de allvarliga bristerna i den befintliga. Problemet var dock, att stadens ekonomi inte var den bästa, varför man kunde tänka sig att bygga om eller bygga till det befintliga huset så att det bättre motsvarade de av Överstyrelsen meddelade kraven.

Professor Erik Lallerstedt erhöll på grund av detta Overintendentsämbetets uppdrag att utreda frågan, men hans slutsats i november 1908 blev obönhörlig:

"[D]e fel, som fortfarande vidlåda skolhusbyggnaden, äro af synnerligen svår art, och är min öfvertygelse, att dessa fel ej genom en om- och tillbyggnad kunna öfvervinnas [- - -] Rörande ifrågasatt hel nybyggnad för skolans ändamål, anser jag ett sådant förfarande från skolsynpunkt vara det enda fullt tillfredsställande."

Trots detta yttrande ansåg kommittén att en annan lösning som inbegrep ombyggnad av det befintliga huset borde prövas. Det gamla skolhuset, sedan 1800-talets början tillhörigt stadens frimuraresamhälle, skulle kanske kunna förvärvas och byggas om för läroverkets behov. Kommitténs nye ordförande, tillika läroverkets rektor, Albert Johansson (Værnéus), uppdrog åt den i staden sedan kort tid verksamme arkitekten Axel V. Brunskog att uppgöra ritningar både till om- och påbyggnader av läroverks- och frimurarhusen och till nybyggnad på tomterna 45 och 46 (ursprungligen kronodonations- och arv och egen jord (Thunslyckan) i stadsplanen norr om Storgatan.


Axel Brunskogs förslag till om- och påbyggnad av läroverks- och frimurarehusen 1910. Klicka för att förstora.

Läroverksöverstyrelsen erkände att det ombyggnadsförslag som Brunskog presenterade hösten 1910 visserligen betydde en förbättring jämfört med rådande förhållanden, men att flera allvarliga problem skulle bestå och inte kunna lösas på detta sätt. Överstyrelsen menade att det inte kunde anses försvarligt att kosta på stora summor på en lösning som ändå inte skulle vara tillräcklig.

Således återstod endast förslaget till nybyggnad. Den springande punkten var om staden som del i vederlaget för en nybyggnad skulle kunna övertaga äganderätten till det gamla Läroverkshuset. Rektor besökte Stockholm och gavs försäkringar om att detta inte skulle möta några hinder från Kungl. Maj:ts sida.

Axel V. Brunskog.
Klicka för att förstora.


I enlighet med Läroverksöverstyrelsens anmärkningar omarbetade Brunskog härpå ritningarna till nybyggnad. Han hade utfört den nya byggnaden i tre hela våningar med en souterrainvåning i botten; byggnadens mittparti var kraftigt markerad och entréfasaden vänd mot söder; mot norr var flyglar utbyggda i rät vinkel från huskroppen med kortsidorna anslutande mot den nyanlagda Gustav Adolfs-gatan. Kapaciteten beräknades till 800 elever.

Den kostnadsberäkning som presenterades visade, att hela byggnadsföretaget skulle uppgå till 835.000 kronor, från vilka staden skulle få avräkna 190.000 kronor som det gamla husets byggnadsvärde samt de 20.000 kronor som återstod av läroverkets byggnadsfond. Stadens kostnad skulle därmed uppgå till 625.000 kronor. Till detta finge läggas kostnader för omändringen av det befintliga huset till stadshus; totalt behövde stadsfullmäktige bevilja 764.000 kronor för projektet.

I mars 1912 beviljade Kungl. Maj:t Linköpings stad att övertaga äganderätten till läroverkshuset på Borggården samt byggnadsfonden, bl.a. med villkoret att staden åtog sig kostnaderna för de nya lokalernas inredning samt för lös och fast materiel, vilka annars hade åvilat byggnadsfonden. På grund av viss invändning från präster i stiftet kom dock det slutgiltiga avgörandet att dröja till 1913. Justitiekanslern hade under ärendets behandling kommit fram till att staden förutom överiga åtaganden även borde överlämna den nya byggnaden med dess tomt med full äganderätt till läroverket.

Text författad av Bo Peter Persson

1907

Från beslut till färdig byggnad

Klicka för att läsa merKlicka för att minimera


Den 27 februari 1912 beslutade stadsfullmäktige att åtaga sig skyldigheten att bygga och underhålla det nya läroverkshuset på de villkor som redovisats och med de av Axel Brunskog upprättade ritningarna. Genom kungligt brev den 2 april 1913 bekräftades villkoren. Staden skulle därmed bli ägare till det gamla huset sedan den före utgången av år 1915 uppfört och till läroverket överlåtit den nya byggnaden med tomt. Som entreprenör för byggnadsarbetet utsågs byggmästare A. Ohlsson.

Nu kunde arbetena påbörjas, men byggnaden kom inte att få det utseende och uppföras på den plats som Brunskog ursprungligen avsett. När han tog sig en närmare titt på tomten, visade det sig att den sluttade kraftigt — 6 meter — från Östgötagatan mot Platensgatan. Tomtens topografi påminde en del om den plats vid Lauritzberg där staden samtidigt efter Brunskogs ritningar uppförde en ny folkskole-byggnad, d.v.s. den blivande Folkungaskolan. Arkitekten omarbetade med biträde av stadsarkitekten Gustaf Linden sina ritningar så, att även läroverket placerades med huvudfasaden mot sydost och med i 45 grader utvinklade flyglar för att på det viset erhålla ett ännu bättre inflöde av dagsljus i lärosalarna. De nya ritningarna godkändes slutglitigt av Overintendentsämbetet 4 november och av Läroverksöverstyrelsen 19 november 1913.

Byggnadskommittén under ordförandeskap av rektor Værnéus infordrade i augusti genom annons i tidingarna anbud för den nya byggnadens uppförande. Det anbud som antogs var inlämnat av byggnadsfirman A. Ohlsson & C:o i Linköping och kontraktet underskrevs av parterna den 17 november 1913. Redan den 15 december samma år togs det första spadtaget till grunden för den nya byggnaden. Östgöta Correspondenten skrev dagen därpå:

"Arbetet med läroverksbygget i Linköping har nu tagit sin början. Vid 10-tiden på förmiddagen i går hade å byggnadsplatsen infunnit sig rektor Alb. Johansson, ett flertal av läroverkets lärare med damer, en del av skolans lärjungar, civilingenjör I. Ohlsson, arkitekten A.V. Brunskog m.fl. personer, som ha med byggnadens uppförande att skaffa.

[- - -] Nedkallande Den Högstes välsignelse över byggnadsföretaget och den institution till ungdomens fostran, som skulle framgå ur detsamma, uttalade rektor Johansson slutligen ett tack till Linköpings stad och stadsfullmäktige, som visat sig förstå läroverkets behov och med frikostig hand beviljat de anslag, som varit behövliga. Sedan tal. härpå utbringat ett 4-faldigt leve för byggnadsföretaget, besvarat med kraftiga hurrarop, tog han det första spadtaget å den nya läroverksbyggnadens grund."

Vid ett ännu festligare tillfälle den 10 juni 1914 samlades vid halv två på dagen efter förut genomförda gymnastikuppvisningar skolans lärjungar och lärare och tågade i kolonn med fyra man i ledet, med svenska flaggor i kolonnen och med skolans tre flaggor i täten, under det att Första livgrenadjärregementets musikkår spelade marschen Königsmanöver nedför Storgatan, in på Stora torget och vidare Platensgatan bort till den nya läroverkstomten. Solen strålade och mängder av linköpingsbor hade slutit upp för att följa processionen. Framme vid byggnadsplatsen ordnades kolonnen till en öppen fyrkant; de två första verserna av psalm 124, Vår Gud är oss en väldig borg, sjöngs, varefter biskop Personne nedkallade Guds välsignelse över bygget.

I en av grundstenarna till den nya byggnaden hade ett skrin av zink och mässing placerats; i skrinet var handlingar rörande byggnadens tillkomst samt dagens nummer av Östgöta Correspondenten och Östgöten nedlagda. Rektor täckte skrinet med ett par slevar murbruk och övriga inbjudna slog därefter vardera ett par slag med en hammare på stenen. Därefter lyftes ett granitblock upp och fixerades ovanpå grundstenen.



Rektor Albert Johansson Værnéus murar fast minnesskrinet i en av läroverksbyggnadens grundstenar. Klicka för att förstora.

Byggnadsarbetena fortgick sedan hela hösten och vintern 1914/1915. Gas-, vatten- och avloppsledningar installerades av dels Linköpings gasverk, dels av fabrikör E.F. Furhoff i Linköping. Byggnaden försågs i sin helhet med elektrisk belysning, utförd av ingenjör Martin Svensson i Linköping. Till detta kom övrig inredning, orgeln i aulan samt gaveluret, tillverkat av F.V. Tornberg i Stockholm och uppsatt av fabrikör Evert Lundberg i Linköping. Till uret var kopplad en elektrisk ringledning som ringde på bestämda tider 39 gånger varje skoldag från klockan 7 på morgonen till halv 8 på kvällen.



Till höstterminen 1915 kunde så det nya huset tagas i bruk. Detta skedde den 30 augusti. Klockan 11:30 samlades lärjungar och lärare tillsammans med de förras målsmän och släktingar i den på all inredning tömda högtidssalen i det gamla huset. Efter psalmsång och bön överlämnades en blågul sidenfana, förfärdigad av läroverkslärarnas damer till läroverkets sång-och musiksällskap som en symbol för det nya i uppslutning kring läroverkets gamla musikanor, som rektor uttryckte det då hans hustru överlämnade fanan till sällskapen. Sedan rektor uttryckt sin tacksamhet för det gamla huset, det som där uträttats och de som verkat där som lärare och lärjungar, strömmade deltagarna ut på Borggården för att i gemensam procession, ackompanjerad av Första livgrenadjärregementets muskikkår, tåga till det nya huset, där samling skedde i den nya aulan.

Rektor höll här ett längre tal, vari han en stund utvecklade sina tankar kring den sentens, som står att läsa över dörren till det gamla huset — och i valvet rakt ovanför entrén inne i det nya huset — Initium sapientiæ timor Domini, Gudsfruktan är vishetens begynnelse, en betraktelse som mynnade ut i att rektor uttryckte sin förvissning om att Herren "vill hava vårt läroverk till en plantskola för sin vishet". Slutligen sjöngs, passande nog, Hedborns psalm 3, sista versen, "Och välsigna och bevara".

Med detta tog vardagen över i det nya huset.

Text författad av Bo Peter Persson

1912 - 1915
Picture

Linköpings Högre Allmänna Läroverk invigs

Klicka för att läsa merKlicka för att minimera



Albert Johansson Værnéus,
dåvarande rektor.
Klicka för att förstora.
Den högtidliga invigningen skedde först lördagen den 16 oktober kl. 13.

Då överlämnade byggnadskommitténs ordförande, rektor Værnéus, byggnaden till stadsfullmäktige, varefter dess ordförande, kronofogde Hugo Ygberg, överlämnade byggnaden till läroverkets rektor, Værnéus. Tal hölls därefter av ecklesiastikminister K.G. Westman och senare av läroverksöverstyrelsens överdirektör A. Falk. Samtliga dessa huvudpersoner var studenter vid läroverket: Ygberg 1871, Værnéus 1879, Falk 1881 och Westman 1894.

De båda konstnärer som utfört de mest iögonenfallande utsmyckningarna av husets inre hade varit läroverkspojkar i Linköping. Elias Erdtman, vars mellan entrédörrarna till aulan placerade slättlandskap från Stora Åby möter ögat direkt vid inträdet i byggnaden, hade varit elev på 1870-talet. Olle Hjortzberg, elev på 1880-talet, försåg aulans absid med al secco-målningar och glasfönster (dessa var dock inte på plats vid invigningen), bekostade av en insamling som igångsatts och leddes av rådmannen Richard Hultmark (student 1887).

Lektor em Kerstin Bergman har tolkat Olle Hjertzbergs målning i aulan (kataulan.se - öppnas i ny flik).

Till invigningen hade rektor författat en kantat, vilken tonsatts av musikdirektör Ragnar Darell. Invigningsceremonien innefattade även Birger Mörners "Sång till Östergötland", tonsatt av Gunnar Norlén, "Bygder, där fädernas timglas förrunnit". Ceremonien avslutades med "Du gamla, du fria", välsignelsen, samt åter samma vers ur Hedbornpsalmen nr 3 i 1819 års psalmbok.



Hundra år har förflutit sedan läroverksbyggnaden stod klar. Den har genomgått flera förändringar i sitt inre och tillbyggts med en matsal. Tusentals pojkar och — från 1930 — flickor har nött dess trappor och golv, fått sin utbildning i dess salar, våndats under examina och skrivningar. Aulan var under lång tid stadens viktigaste konsertlokal och platsen för högtidsfester med Vitterhet och Häfd, sång- och musiksällskapen, en gång, 1927, direktsänd i radio med anledning av gymnasiets 300-årsjubileum.

Ja, måtte de ungdomsskaror, som släkte efter släkte skola fostras i dessa nya lärosalar, här få blicken öppnad för livets högsta värden, gå ut härifrån såsom en i sann mening bildad ungdom, till heder för sitt läroverk, till gagn och välsignelse för hembygd och fosterland!
- Överdirektör A. Falk i sitt invigningstal i läroverksaulan 16 oktober 1915

Text författad av Bo Peter Persson

16 oktober 1915
Picture

Konsten på Katedralskolan

Klicka för att läsa merKlicka för att minimera



Ex oriente lux - Från öster kom ljuset.
Målad av Olle Hjertzberg i aulan.
Klicka för att förstora.
Katedralskolan invigdes 1915 och det var redan från början självklart att den skulle smyckas med samtida konst, både tavlor och skulpturer. Konsten skulle vara ”en bärande kraft för unga sinnen” och Elias Erdtman samt Olle Hjortzberg var några av de stora konstnärer som fick beställningar på tavlor till det nya läroverket. Prins Eugen skänkte senare tavlan ”Veteskörd vid Vättern” till skolans 300-årsjubileum 1927.

De tavlor och skulpturer som finns här har i stor utsträckning en anknytning till skolan eller staden.

Det är porträtt av rektorer vid Katedralskolan, Linköpingsbiskopar, en vaktmästare Claesson som var ”lärjungarnes faderlige vän” i 50 ½ år samt tavlor med naturmotiv från Östergötland. Alla tavlor och skulpturer har dock inte lokal anknytning utan skildrar motiv från andra delar av Sverige.

Många av de konstnärer som finns representerade har en anknytning till Katedralskolan. De har varit elever och tagit studentexamen här innan de gått vidare till Konstakademin och ut i världen.

Katedralskolan har fortsatt med konstinköp av samtida konstnärer. Tradition och utveckling är viktigt som skolans motto.

I slutet av 1980-talet gjorde Barbro Lassebro som då var skolans bildlärare, en presentation av konsten som fanns på skolan. Inför hundraårsjubileet 2015 tillsattes en kommitté vars uppgift varit att inventera konstverken på nytt samt att ”modernisera” den folder som Barbro Lassebro gjorde. I kommittén har ingått Anders Hellmér, Marie Nord samt Kerstin Samuelsson Horned. Thomas Karlsson har fotograferat och Jacob Andersson redigerat den slutliga versionen. Jag har i föreliggande folder använt Barbro Lassebros text som underlag men gjort en del förändringar, strukit och moderniserat, gjort tillägg och förklaringar.

Konsten på Katedralskolan (PDF - öppnas i ny flik)

Text författad av Kerstin Samuelsson Horned



Bilagor till avsnittet

Lektor em Kerstin Bergman har tolkat Olle Hjertzbergs målning i aulan (kataulan.se - öppnas i ny flik)

1915 - 2015

Föreningen Linköpingspojkarne i Stockholm grundas

1920

Skolans första kvinnliga elev tar studenten

1933

Föreningen Linköpings Läroverkspojkar grundas

1945

Tage Danielsson tar studenten

Klicka för att läsa merKlicka för att minimera




Staty föreställande Tage Danielsson,
belägen nära Katedralskolan.
Klicka för att förstora.
Tage Ivar Roland Danielsson, född 5 februari 1928 i Sankt Lars församling i Linköping, död 13 oktober 1985 på Lidingö, var en svensk författare, poet, manusförfattare, filmregissör, skådespelare och komiker.

Tage Danielssons rötter i landskapet Östergötland är djupa, och sträcker sig på fädernet åtminstone tretton generationer bakåt, till slutet av 1500-talet.

Som barn tillbringade Danielsson mycket tid i Linköpings Folkets Park, där hans mor arbetade i kiosken och dit hans far körde buss. Från åtta års ålder tills han tog studenten hjälpte han till med städning samt godis- och biljettförsäljning. Här fick han också sin första kontakt med teater, då det spelades allt från revyer till seriösare dramer med dåtidens stora skådespelare.

Inspirerade av detta spelade barnen själva teater i ett område kallat Lektorshagen. Danielsson själv ansågs dock för blyg och fick till en början ägna sig åt att hala ridån och skriva programblad till föreställningarna. Han hade dock lätt för sig i skolan och hans föräldrar övertalades av läraren att låta sonen läsa vidare på läroverket, där han var medlem i föreningen Sällskapet för Vitterhet och Häfd, där även Jöns Jacob Berzelius 150 år tidigare varit medlem. Det var ett beslut som föräldrarna knappast ångrade då Danielsson 1948 tog studenten med toppbetyg i allt utom idrott och kemi.

Tage Danielssons berömda monolog om sannolikhet (1979) - YouTube

Text hämtad från Wikipedia. Licensierad under CC BY-SA 3.0.

1948

Skolagan avskaffas

1958

Katedraleleven Hugo Theorell får Nobelpriset i fysiologi eller medicin

1958

Namnet Katedralskolan återtas

1965

Studentexamen avskaffas

1968

Utbyte med Herborn, Tyskland och Joensuu, Finland inleds

1973

Blocket

Klicka för att läsa merKlicka för att minimera


När Elsa Brändströms skola 1976 upphörde som ungdomsskola flyttades den tvååriga sociala linjen över till Katedralskolan. I två av klasserna bedrevs då försöksverksamhet med socialestetisk variant. Förutom i Linköping fanns av SÖ sanktionerade försök med socialestetisk variant endast på Södra Latin i Stockholm.

På Elsa Brändströms skola hade man gjort små försök med samarbete mellan estetiska och andra ämnen som svenska och historia. Ur dessa utvecklades tanken på ett mer omfattande samarbete. Utgångspunkten var läroplanens övergripande mål.

Vad man önskade uppnå var:

● ökat elevinflytande på och ansvar för utformningen av den totala skolmiljön, framför allt studieplanering, val av stoff och arbetsformer

● ökad och delvis förändrad elevaktivitet i själva inlärningsprocessen (formulera frågor och söka svar)

● ökad anknytning till samhället utanför skolan

● ökad samverkan mellan olika ämnen

● ökad samverkan elev-elev, elev-lärare, lärare-lärare i planeringsarbete och studier

En försöksmodell utarbetades av Bo Claesson, dramalärare och Bo Forsberg, lärare i svenska och historia. Den fick stöd av såväl skolstyrelse som Linköpings lärarhögskola. Försöket omfattade inledningsvis dramatik, musik, teckning, svenska, samhällskunskap och historia. Senare kom fler ämnen som socialkunskap, religionskunskap och naturkunskap att ingå. Varje läroämne hade en fast timme per vecka och resten av tiden fördes tillsammans med de estetiska ämnena över till blockpass på fyra lektioner, vilket ledde till att hela försöket kom att gå under namnet Blocket.

Blockpassen förlades till en barack som förutom lektionssalar hade en dramasal. Under blockpassen arbetade man med ämnesövergripande projekt eller teman. Temarubriker, som helst skulle anknyta till flera ämnen, beslutades i början på stormöten i dramasalen. Det fungerade inte särskilt väl och snart gick man över till långtidsplaneringar, där man kunde väga in tidigare erfarenheter och ta hänsyn till de olika ämnenas behov. Beslut om arbetets uppläggning och innehåll samt andra viktiga frågor skedde även fortsättningsvis på stormöten, där alla hade en röst.

Ett projekt omfattade vanligen sex veckor då man arbetade under en gemensam temarubrik.

Projektet uppdelades i tre perioder:

1. Inledning, som planerats av en grupp lärare och elever och som skulle ge baskunskaper och stimulans för det fortsatta arbetet. Här kunde man använda film, bjuda in specialister, göra studiebesök eller ha vanliga lektioner.

2. Fördjupning, då eleverna, som oftast arbetade i grupper, fördjupade sig i en underrubrik till temat. De planerade själva arbetet, gjorde studiebesök och intervjuer eller fältarbeten etc.

3. Redovisning inför lärare och elever.

Mellan de olika projektperioderna fanns det i början en period då lärarna tog upp viktiga moment som man missat. Istället kom man efter några år att lägga större tyngd på inledningsperioderna.

Eftersom arbetet i Blocket på många sätt skilde sig från det övriga arbetet i skolan och från vad lärare och elever var vana vid uppstod det många problem och frågor.

En fördjupningsperiod med block på fyra timmar under två veckor ställde stora krav på elevernas arbete och engagemang. Hur stor frihet kunde eleverna få och hur mycket skulle läraren gripa in utan att ta ifrån eleverna initiativ och ansvar? ”Dötid”?
Lärde sig eleverna det som förväntades av dem? En del lärare, som hade få timmar i blocket, kunde ha svårt att följa arbetet under fördjupningsperioderna.
Då många beslut fattades på stormöten kunde det vara svårt för en del elever att tala i en så stor grupp och få fram sina åsikter.

Men det fanns också många positiva erfarenheter från arbetet med blocket. Eleverna tyckte själva att de fått ökat självförtroende och självständighet och blivit bättre på att planera och ta ansvar genom arbetssättet i blocket. Förhållandet mellan elev och lärare blev öppnare och mer personligt/mänskligt. Också samarbetet i arbetslaget upplevdes mycket positivt av lärarna.
Positivt var också att de erfarenheter som Blocket givit kunde man ta tillvara i det kommande kursutformade gymnasiet. Se "TvärS införs på skolan" 1995.

Text författad av Anita Kellagher

1976

Inger Nilsson tar studenten

Klicka för att läsa merKlicka för att minimera


Karin Inger Monica Nilsson, född 4 maj 1959 i Kisa, är en svensk skådespelerska. Hon är känd för rollen som Pippi Långstrump i Olle Hellboms filmer 1969-1970.

Text hämtad från Wikipedia. Licensierad enligt CC BY-SA 3.0.

Slutet av 70-talet

Louise Hoffsten tar studenten

Klicka för att läsa merKlicka för att minimera




Louise Hoffsten.
Klicka för att förstora.
Anna Viktoria Louise Hoffsten, född 6 september 1965 i Linköping, är en svensk sångerska, kompositör, sångtextförfattare, munspelare och filosofie hedersdoktor vid Linköpings universitet.

Hoffsten som föddes och växte upp i Linköping fick tidigt kontakt med musiken då hennes far Gunnar Hoffsten var orkesterledare och spelade trumpet och piano. Fadern hade också två musikaffärer i Linköping – Speldosan och SkivCity. Louise Hoffsten har beskrivit sig som autodidakt, med sin far som sin musikaliska skola. Louise Hoffsten gillade tidigt uppmärksamhet och att uppträda, och hade i yngre år planer på att bli skådespelare. I skolan var hon med i ett punkband kallat "Mer Kött" för att få spela trummor. Hon fick snart börja sjunga i det lokala bandet "Dyzenteri", och därefter gick det vidare. Hon har sagt att innan hon slog igenom hade hon sjungit i "alla band som jag fick tag på" i Linköping.

2011 deltog hon i tv-programmet Stjärnorna på slottet och 2012 var hon med i Körslaget 2012 med en kör från sin hemstad Linköping.

Hoffsten gick direkt till final i Melodifestivalen 2013 med låten "Only the Dead Fish Follow the Stream", som slutade på en femteplats. Några veckor senare gick låten in på Svensktoppens tredjeplats och låg sammanlagt tjugotre veckor på listan. Samma år framträdde hon i tredje säsongen av Moraeus med mera.

Louise Hoffsten - Let The Best Man Win (1993) - YouTube

Text hämtad från Wikipedia. Licensierad under CC BY-SA 3.0.

80-talet

Röster från förr: Rektor Gösta Björn

Klicka för att läsa merKlicka för att minimera




Gösta Björn, rektor 1982 - 2005.
Klicka för att förstora.
När jag 1982 tillträdde min rektorstjänst vid Katedralskolan i Linköping, kom jag närmast från en tjänst vid ett helt nytt gymnasium i en av Stockholms förorter. Kontrasten kunde inte ha varit större – från närmast nybyggarmiljö till en skola med traditioner århundraden tillbaka. Tidigt fick jag inpräntat att Katedralskolan var Sveriges tredje äldsta gymnasium grundat redan 1627. Imponerande var också den byggnad som nu firar sitt 100-årsjubileum jämfört med de längor med platta tak som hade varit min tidigare arbetsplats.

Detta miljöbyte innebar givetvis också en mental omställning, som jag dock nästan direkt utan svårighet kunde växa in i. Den nya situationen kändes tidigt helt naturlig, och så förblev det, vilket ju bäst bevisas av att jag kom att stanna som Katedralskolans rektor ända fram till min pensionering. Kombinationen av tradition och utveckling var under hela den tiden ledstjärnan för mitt arbete.

I utvecklingsarbetet blev redan från början skapandet av internationella kontakter en av de viktigaste uppgifterna. En perfekt utgångspunkt var därvid det utbyte med gymnasier i Tyskland och Finland som sedan tidigare existerade vid Katedralskolan. Det utbytet vidareutvecklades och utökades senare med motsvarande kontakter med franska, engelska och spanska gymnasier. Som kronan på verket i vårt internationella arbete kan nog införandet 2002 vid Katedralskolan av IB ses, en internationell utbildning med en examen gångbar i hela världen.

Den största förändringen under mina Katedralår var utan tvivel den under något kuppartade former 1991 genomförda kommunaliseringen av den svenska skolan. Den kom på ett mycket påtagligt sätt att förändra förutsättningarna för vårt arbete. De under det statliga huvudmannaskapet mycket fasta reglerna gällande etablering, tjänstetillsättningar, kompetenskrav, löner m.m. uppluckrades, och de administrativa uppgifterna, som tidigare främst hade kretsat kring skolans kärnverksamhet undervisningen, breddades till att omfatta ett mycket vidare fält. Reformen gav kommunerna stor frihet och innebar på vissa områden större möjligheter även för de enskilda skolorna, men sett i backspegeln vill jag nog ändå beteckna kommunaliseringen som ett misslyckande. Trots allt tal om nationell likvärdighet och eleven i centrum har uppluckringen av kompetenskrav och fasta regler fört till de mycket stora skillnader mellan olika skolor och kommuner som vi kan se idag.

Under mina år vid Katedralskolan skedde också på läroplans- och betygsområdet avgörande förändringar. Den hårt kritiserade relativa betygsskalan ersattes under 90-talet med den 4-gradiga MVG, VG osv. Som bekant har nu även denna ersatts av en 7-gradig skala A, B osv., vilken för oss i en äldre generation starkt påminner om en återgång till det betygssystem som gällde före den relativa skalans införande! På läroplanssidan var övergången under 90-talet från det linje- till det programbaserade gymnasiet den stora förändringen.

Den enorma teknikutvecklingen under de senaste decennierna har naturligtvis också fått sitt genomslag i skolorna. På Katedralskolan hade vi fortfarande på 80-talet vanliga skrivmaskiner, och all registrering skedde i stort sett manuellt. Vid schemaläggningen användes stora tavlor, där mängder av små lappar flyttades runt tills det slutgiltiga schematvar lagt. Datoriseringen gjorde sin egentliga entré först på 90-talet i vår verksamhet och innebar självklart en revolution.

Ett inslag i Katedralskolans verksamhet som jag med stor glädje minns är elevernas starka engagemang i de många både gamla och nya föreningar som skolan har. Mina kontakter under åren med alla dessa elever var uppfriskande möten med entusiastiska och idérika ungdomar, som i högsta grad bidrar till den härliga stämning som utmärker Katedralskolan.Att även tidigare elever tar med sig denna stämning framgår av det engagemang för sin gamla skola som medlemmarna i Föreningen Linköpings läroverkspojkar i olika sammanhang uppvisar.

Dagens svenska skoldiskussion handlar mest om kris, och läget är förvisso oroande. I fokus står inte minst skolans mest avgörande resurs lärarna, som idag jämfört med tidigare både status- och lönemässigt har tappat så mycket. Alla är överens om att krafttag måste tas för att vi åter skall kunna locka de mest lämpade studenterna till läraryrket. Min övertygelse är det därvid, att det inte bara är fråga om lön utan också om att återskapa den frihet som tidigare var så utmärkande för yrket. ”Släpp lärarna loss det är vår!” Så skrev jag för några år sedan i en tidningsartikel, och det budskapet gäller med oförminskad styrka.


Avbildning av rektor Gösta Björn.
Klicka för att förstora.


Med förhoppningen att den svenska skolan åter skall kunna få den centrala position i hela vår samhällsutveckling som den förtjänar vill jag uttrycka min tacksamhet och glädje över att under nästan ett kvarts sekel ha fått verka som rektor vid Katedralskolan i Linköping.


Text författad av Gösta Björn, rektor 1982-2005

1982

Katedralsången

Klicka för att läsa merKlicka för att minimera


Textförfattare: Okänd
Melodi: Lyssna - YouTube

Vi går här på Katedral
Livet är en karneval
Och när klockan ringer ut vi rusar ut ur våran sal
Ibland känns det som ett kval
Men det är vårt bästa val
För vi lever livet bäst på Katedral

O-o-oh Katedral, stadens diamant
O-o-oh Katedral, på himmelrikets kant
Och varje gång så vet vi när Gösta håller tal
Att vi lever livet bäst på Katedral
80-talet

Introduktionskurs (ITK)

Klicka för att läsa merKlicka för att minimera


Under vårterminen 1984 fattade Linköpings skolstyrelse beslut om att inrätta en specialkurs för invandrarungdomar, introduktionskurs (ITK) med start höstterminen 1984. Det beslutades också att kursen skulle förläggas till Katedralskolan. Ämnen som ingick i utbildningen omfattade svenska, studie- och yrkesorientering, samhällskunskap, engelska, matematik samt naturkunskap.

I Norrköping hade motsvarande kurs funnits sedan 1977, varför ITK i Norrköping fick bli förebild för den nya utbildningen. Överenskommelse träffades att kursledaren i Norrköping skulle vara tillgänglig för frågor och diskussion.

När det gällde Norrköping uttalades det tydligt från början att utbildningen skulle innebära integrering med övriga gymnasieskolan. Man skulle också tillämpa kontinuerlig intagning så att inte nyanlända behövde vänta. Så fick också bli fallet när det gällde ITK i Linköping.

Hösten 1984 startades med åtta elever men redan vid höstrapporten var det femton elever i gruppen och vid vårterminens början 1985 uppgick elevantalet till 18. Då dubblerades kursen.

Eftersom flyktingmottagande i Linköping ökade, utökades också ITK 1985/1986 med ytterligare en kurs.

ITK fanns kvar på Katedralskolan till början av 1990-talet då kursen överfördes till Anders Ljungstedts Gymnasium.

Text författad av Ann-Mari Tormalm

1984

Kommunaliseringen av den svenska skolan

1989

Ola Forssmed tar studenten

Klicka för att läsa merKlicka för att minimera


Ola Martin Forssmed, född 6 september 1973 i Växjö församling i Kronobergs län, är en svensk skådespelare och komiker.

Ola Forssmed växte upp i Växjö och Österbymo i södra Östergötland. Han har medverkat i ett flertal TV-produktioner och är mest känd som Micki i Rederiet.

Text hämtad från Wikipedia. Licensierad enligt CC BY-SA 3.0.

Tidigt 90-tal

Lars Winnerbäck tar studenten

Klicka för att läsa merKlicka för att minimera




Lars Winnerbäck.
Foto:
Johan Larsson.
Klicka för att förstora.
Lars Mattias Winnerbäck, ursprungligen Nilsson, född 19 oktober 1975 i Stockholm, är en svensk musiker, som skriver och framför musik på svenska. Han har blivit flerfaldigt belönad med utmärkelser för sin musik, bland annat har han vunnit sju Grammisar och fem Rockbjörnar.

Lars Winnerbäck växte upp i Vidingsjö i Linköping. Han var tio år gammal när han började i den kommunala musikskolan, där han skulle lära sig att spela gitarr.

I gymnasieskolan gick Winnerbäck det socialestetiska programmet på Katedralskolan i Linköping. Han hade bestämt sig för att han saknade fallenhet för studier och åren på gymnasiet fördrev han oftast längst bak i klassrummet, sysselsatt med något annat än vad lektionen handlade om. Han säger själv att han omedvetet såg till att inte ha några andra alternativ än musiken att falla tillbaka på.

Lars Winnerbäck - Hugger i sten (1999) - YouTube

Text hämtad från Wikipedia. Licensierad enligt CC BY-SA 3.0.

Tidigt 90-tal

Gymnasiereformen 1994 (Lpf 94)

1994

Utbyte med Landerneau, Frankrike inleds

Klicka för att läsa merKlicka för att minimera


Det här avsnittet är för långt att publicera direkt på hemsidan.

Utbytesresan till Landerneau (Frankrike) 1994 (PDF - öppnas i ny flik)
1994

Birgitta Ohlsson tar studenten

Klicka för att läsa merKlicka för att minimera




Birgitta Ohlsson.
Foto: Pressbild.

Klicka för att förstora.
Eva Birgitta Ohlsson Klamberg, född Olsson 20 juli 1975 i Linköping, är en svensk folkpartistisk politiker. Hon är riksdagsledamot sedan 2002 och var mellan 2 februari 2010 och 3 oktober 2014 både Sveriges EU-minister och demokratiminister.

Ohlsson är uppvuxen i Tokarp utanför Linköping. Hon tog studenten vid Katedralskolan i Linköping 1994.

Text hämtad från Wikipedia. Licensierad enligt CC BY-SA 3.0.

1994

Utbyte med Scarborough, England inleds

1995

TvärS införs på skolan

Klicka för att läsa merKlicka för att minimera


Våren 1997 startade förberedelsen av det som skulle bli ett unikt projekt – TvärS – en tvärvetenskaplig variant av det samhällsvetenskapliga programmet på Katedralskolan.

Orsakerna till att TvärS skapades var flera:

● En bakgrundsfaktor var det från 1994 nya kursutformade gymnasiet som innebar en förändring från ett ”ämnesgymnasium” där eleverna fick terminsbetyg i de olika ämnena men endast ett slutbetyg när de avslutade sina studier i ämnet till ett gymnasium, där ämnena delades upp i mindre kurser och där eleverna efter varje kurs fick ett slutbetyg. Alltså kunde en elev ha flera slutbetyg i ett och samma ämne.

● Den individuella friheten att läsa och läsa mycket i de ämnen en elev var särskilt intresserad av ökade men också splittringen. Före 1994 utgjorde de enskilda klasserna en mer sammanhållen grupp – eleverna i samma klass läste de flesta ämnen tillsammans. Sedan det kursutformade gymnasiet införts kunde eleverna i en klass ibland bara ha ett eller ett par ämnen gemensamt. Varje individ ingick alltså i en mängd konstellationer.

● Gymnasieförändringen innebar också att samarbete både inom och mellan klasser försvårades och därmed försvann en del av den samverkan som funnits mellan lärare i det gamla gymnasiet.

På Katedralskolan fanns en lång tradition av samarbete lärare emellan. I det tvååriga socialestetiska programmet hade en grupp lärare arbetat fram ett system av ämnessamverkan, det så kallade Blocket. (Se "Blocket" 1976). Detta var nu ett avslutat kapitel och några av de lärare som arbetat på Blocket och även andra kände ett starkt behov av att skapa nya möjligheter till samverkan och att motverka den splittring som blivit följden av det kursutformade gymnasiet.

Den tändande gnistan kom från elever. I det nya gymnasiet lades stor vikt vid examinationsformen rapport och vid slutet av varje kurs fick eleverna många examinationer av likartat slag, ofta just rapporter. Eleverna protesterade och undrade vad vi lärare menade – förstod vi inte att vi betungade dem med ett stort antal likartade och tidskrävande arbeten samtidigt?

Vi lärare insåg att eleverna hade rätt. Just det samhällsvetenskapliga programmet hade fått den besvärligaste situationen och det var uppenbart att något måste göras.

Vi ville gå grundligt tillväga och startade därför en studiecirkel där vi tog upp frågor om kunskap och lärande och studerade metodik, pedagogik och didaktik. Vi tog kontakt med Pedagogiska institutionen vid Linköpings universitet och gjorde studiebesök i olika gymnasieskolor.

På ett tidigt stadium blev vi klara över att vi skulle arbeta tematiskt, vilket gjorde att vi studerade innehållet i Samhällsvetenskapsprogrammets olika kurser och såg vad som kunde föras samman till gemensamma teman.

I förberedelsearbetet ingick att skapa en temaplan över hela det första läsåret, där så mycket som möjligt av de olika kursernas innehåll kunde komma med.

Vi hade genom bland annat vår kontakt med Linköpings universitet blivit intresserade av PBL – problembaserat lärande – och ville pröva de nya idéerna i TvärS. Den PBL-inspirerade metodiken kunde, enligt vår mening, ge arbetet en struktur för både elever och lärare.

Självklart kunde vi inte klara vare sig förberedelsearbetet eller de första tre åren utan hjälp utifrån – tanken var att bygga upp ett TvärS-system för hela gymnasietiden - och därför sökte och fick vi ekonomiskt stöd från både Skolverket och Linköpings kommun.

Hösten 1998 startade vi arbetet med två parallella samhällsvetarklasser i årskurs ett. De båda klasserna utgjorde i vissa fall en enda grupp – vid introduktionen av ett tema och vid föreläsningar. I andra fall delades de båda klasserna in i mindre grupper, så kallade basgrupper, om cirka åtta elever i varje. Basgrupperna, som träffades minst en gång i veckan, hade en viktig funktion i lärandet vid bland annat gruppsamtal och examinationer.

Vad tyckte eleverna och deras föräldrar?

En hel del av eleverna som placerades i de två klasserna var från början skeptiska till det nya arbetssättet - nya krav ställdes ju på dem, såsom samverkan i basgruppen, mer eget ansvar för lärandet, mindre direkt styrning av läraren. Självklart blev många frustrerade – skolämnena föreföll uppbrutna och sammanblandade - vad lärde de sig egentligen?

Vi hade informationsmöten med eleverna och deras föräldrar och visst – en del elever lämnade oss – men en övervägande majoritet stannade och blev alltmer nöjd med arbetssättet. Många föräldrar verkade vid starten intressant nog mer positiva till arbetssättet än vad deras ungdomar gjorde.

Vad ersatte den traditionella undervisningen?

Det viktigaste styrmedlet var det så kallade temadokumentet. (Se exempel i bilaga nedanför artikeln) Där fanns bland annat information om vilket syfte ett tema hade, vilka kursmål som ingick, vilka examinationer som skulle genomföras och vilka källor som var användbara. Eleverna fick också ett schema över den tid ett tema skulle pågå med uppgifter om tid och plats för föreläsningar, arbetspass (tid då eleverna skulle arbeta självständigt eller i grupp med lärare som handledare), examinationer och vad som krävdes vid dem samt studiebesök.

Det var viktigt för oss med elevmedverkan och därför var en elev från varje basgrupp delaktig i planeringen av varje enskilt tema. Vi hade också utvärderingar efter varje tema; vårt projekt var ju under utveckling.

Informationssökning och källkritik såg vi också som ytterst viktigt att eleverna utvecklade kunskap i. Därför ökade samarbetet med skolans bibliotekarier och biblioteket utnyttjades alltmer.

Från projektets början fanns ett pågående samtal om kunskap och lärande, om olika kunskapssyner och om vikten av att göra sig medveten om den egna synen på kunskap och lärande. Vi ville skapa förutsättningar för eleverna att själva skaffa sig en medveten kunskapssyn och därför startade vi varje läsår med ett tema då synen på kunskap och lärande stod i fokus. Detta kopplades också till arbetet med informationssökning och källkritik och till utvecklandet av alltmer avancerade rapporter. I detta arbete har bibliotekarierna med introducerandet av informationssökningsprocessen och Science Literature Review (SLR), där eleverna får en tydlig lotsning i arbetet med källor, varit drivande.

Med tiden blev vårt projekt uppmärksammat utanför Katedralskolan och vi tog emot studiebesök och besökte själva andra skolor och redogjorde för vårt arbete. På vår egen skola prövade olika lärare att införa ett liknande arbetssätt under vissa perioder och i mindre skala. Hållbar utveckling och Sex och samlevnad är teman som närmast blivit obligatoriska i skolans alla klasser.

Efter den senaste gymnasiereformen GY11 har TvärS inte kunnat bestå i sin ursprungliga form. Däremot har lärare och elever på det samhällsvetenskapliga programmets beteendevetenskapliga inriktning arbetat på ett liknande sätt och ett par lärare är i färd med att utarbeta en version av TvärS som är anpassad till den programinriktningen.

TvärS levde från 1998 till 2013. Vad såg vi som fördelar och vad upplevde vi som nackdelar? Vad skulle vi ha gjort annorlunda? Vad bör man tänka på inför ett nytt TvärS?

Nackdelar

- att byta system
- att vara en organisation i organisationen
- att överföra ansvar från lärare till elev
- att riskera att drabbas av en alltför ojämn arbetsbörda
- att ställas inför höga krav på hänsyn till kollegor, på samarbetsvilja och kompromissbenägenhet
- att introducera nya lärare

Fördelar

- bättre arbetsgemenskap – närmare mellan lärare och lärare, mellan elev och elev och mellan elev och lärare
- sammanhang och helhet i undervisningen – bort från snuttifiering
- variation i examinationsformer
- variation i undervisnings- och arbetsformer
- hänsyn till individens inlärningsstil
- helhetssyn på eleven – den sociala utvecklingen främjas
- lättare att uppnå gymnasie- och programmålen och de s.k. kärnkompetenserna och inte bara kursmålen
- mer likvärdig bedömning genom samarbete och sambedömning

Bilagor till avsnittet

Temadokument "Det gamla och nya Europa" TvärS åk3 vt06 (PDF - öppnas i ny flik)

Temadokument "Livet - att ta ställning" TvärS åk3 vt07 (PDF - öppnas i ny flik)

Temaöversikt Kurser TvärS läsåret 07/08 (PDF - öppnas i ny flik)

Text författad av Elisabet Brodén, lärare i svenska, religion och historia

1995

Studieresor till Rom, Italien initieras

2000-talet

Utbyte med Bilbao, Spanien inleds

2000

International Baccalaureate (IB) införs på skolan

Klicka för att läsa merKlicka för att minimera


Jag hade arbetat som språklärare på Katedralskolan i många år, varav två utomlands, när jag 1998 åtog mig kommunens uppdrag att utreda förutsättningarna att införa IB-utbildningen i Linköping. Till företag och universitet hade alltfler utländska familjer kommit som efterlyste internationell utbildning på engelska för sina ungdomar som om och när familjen flyttade till annat land underlättade för dem att övergå till utbildning där. Jag kände till IB-programmets särart därvidlag, dess höga anseende internationellt och ett antal skolor som framgångsrikt bedrev det.

Utredningsarbetet blev mycket omfattande. Det gällde ju att skaffa underlag för hela utvecklings-arbetet fram till kursstart. Jag tog kontakt med och besökte många IB-skolor och fick erforderliga uppgifter om kostnader vid start och drift av IB-programmet. Under utredningens gång hade jag mycket gott samarbete med rektor Gösta Björn. Tillsammans undertecknade vi det skriftliga resultatet och skickade till bildningsnämnden nov.-98. Det blev en del politisk diskussion vilket fördröjde beslutet om införande. Man ifrågasatte vissa kostnader och befarade brist på insyn i en utbildning administrerad från Genève. Jag deltog därför i möten, besvarade frågor och visade bl a hur transparent programmet bedrivs. Så småningom togs finansieringsbeslutet samt bestämdes att IB-utbildningen skulle förläggas till Katedralskolan.

För att få bedriva IB-utbildning krävs att en koordinator utses att leda utbildningen och stå i direktkontakt med IBO, International Baccalaureate Organization. Denna tjänst sökte jag och tillträdde ht -99. Nu vidtog en tvåårig auktoriseringsprocess när skolan synades i sömmarna.

Auktoriseringsprocessen bestod bl a av dessa punkter:

● Kunskap om och delaktighet i IB:s värdegrund, ”the mission statement”

● Planering av kärnverksamheterna Creativity, Action and Service, CAS, och Theory of Knowledge – komponenter unika för IB-utbildningen
● Lärarkompetens – undervisning på engelska enligt IBO:s kursplaner, deltagande i obligatoriska ämnesworkshops oftast utomlands

● Skolledningskompetens – koordinator och övrig ledning ska verka för att programmet inlemmas i skolan men också sprida kunskap om dess internationella särprägel, dess examinationsperioder med speciella krav m m

● Lokaler – examinationsrum för slutexamina, bibliotek inkl referenslitteratur

CAS syftar till att utveckla hela människan och tilltalade mig starkt när jag först lärde känna IB-programmet. Eleven ska bl a göra kontinuerliga ideella sociala insatser med syfte att växa som medmänniska och samhällsmedborgare. Det är en obligatorisk del av utbildningen och något motsvarande finns inte i den svenska gymnasieskolan. Jag lade därför ner extra möda på att lyfta fram CAS på skolan och i den externa marknadsföringen av IB.

Resan mot auktorisering skapade en fantastisk laganda som mötte den första IB-klassen höstterminen 2001, en grupp med både internationella och svenska elever. Under tre veckor i maj 2004 gick dessa elever upp i slutexamina i alla sina ämnen, samma prov vid samma tid på norra halvklotet. Resultaten är jämförbara världen över så det var med stor spänning jag inväntade Katedralskolans resultat. Det visade sig att våra elever klarat sig utmärkt och vi kunde alla känna oss stolta.

Under min tid som IB-koordinator integrerades programmet alltmer på skolan. Lärarlaget utökades, flera fick obligatorisk fortbildning utomlands vilket gagnade hela skolan. Vi genomgick också den obligatoriska utvärderingen som IBO påbjuder vart femte år, vilket var konstruktivt för programmet. Många IB-studenter examinerades under min tid och senare och har blivit framgångsrika i vidare studier och yrkesliv både i Sverige och med världen som arbetsfält.

År 2008 slutade jag på Katedralskolan och hade då levt med IB i tio år. Fram till 2011 var jag examinator vilket gav insyn i programmet från ännu ett håll. IB har fortsatt att utvecklas på ett föredömligt sätt under min efterträdare Monica Nilsson. Det har nu flera internationella studenter vilket återspeglar den globala utvecklingen och ytterligare ämnen har tillkommit, även webbaserad undervisning. För mig har det varit en stor glädje och ett privilegium att få införa och leda IB-utbildningen på Katedralskolan och att verka i dess anda:

"The International Baccalaureate aims to develop inquiring, knowledgeable and caring young people who help to create a better and more peaceful world through intercultural understanding and respect."

"To this end the organization works with schools, governments and international organizations to develop challenging programmes of international education and rigorous assessment."

"These programmes encourage students across the world to become active, compassionate and lifelong learners who understand that other people, with their differences, can also be right."

Text författad av Ingrid Norling, IB-koordinator

2001

Utbyte med Zaragoza, Spanien inleds

2008

Studieresor till Chester, England initieras

2008

Comeniusprojekt (Sverige, Slovenien, Polen, Nederländerna)

2008 - 2010

Gymnasiereformen 2011 (Gy11)

2011

Comeniusprojekt (Sverige, Frankrike, Nederländerna, Ungern, Grekland)

2013 - 2015

Utbyte med Nanjing, Kina inleds

2014

Katedralskolan får nomineringen "Bibliotek i världsklass"

2014/2015

Elevröst: Student 2015

Klicka för att läsa merKlicka för att minimera




Foto: Birgitta Appelgren.
Klicka för att förstora.
Den tjugonde augusti 2012 klev jag för första gången in genom Katedrals portar som gymnasist. Jag minns mitt klädval, varje klädesplagg var noga utvalt. Klädvalet den första dagen skulle sätta standarden för min klädstil och samtidigt ge mina klasskamrater ett första intryck. Skulle jag ta skjorta? Förvisso gick det rykten om att Katedral var lite snobbig, men att ha skjorta första dagen skulle sätta en standard som, för mig med min garderob, skulle vara omöjlig att upprätthålla. Samtidigt ville jag inte klä ned mig helt, vad skulle de andra tro om mig om jag kom i en ”chilla-hemma-tröja”? Det fick bli en blå t-shirt, men med märke på. När jag tänker efter så var det ett väldigt bra klädval eftersom jag 8 av 10 skoldagar har just jeans och blå t-shirt. Medan jag skriver denna text småskrattar jag tyst för mig själv. Att en så simpel sak som kläder kunde vara så viktigt.

Idag vet jag att Katedral är så mycket mer än klä sig och styla för andra. Det är snarare tvärtom, jag är jag och det uppskattas. Precis som mina 26 klasskamrater delar jag intresset för natur och det skapar en gemenskap vars like jag aldrig tidigare känt. Även relationerna till mina lärare har varit över mina förväntningar. Till exempel hade jag aldrig trott att jag skulle kunna smsa min lärare sent en söndag kväll, få svar direkt och med en :) därtill! Ytterligare en sak jag brukar ta upp om någon frågar vad det bästa med Katedral är, är att i stort sett varje korridor och klassrum finns det fönster. Det gör att skolan inte bara lyses upp av 35 watts lysrör utan även av solen samt att lokalerna känns fräschare då det är väldigt enkelt att vädra och få ett naturligt luftflöde.

Min tid på Katedral har utan tvekan varit lärorikt. Inte bara kunskapsmässigt; jag har även utvecklats som person. Mitt självförtroende har stärkts så pass att jag vågade gå upp på scenen i aulan med min klass och sjunga (!), något jag aldrig hade kunnat tänka mig göra. Min klass har betytt mycket för mig, det är där jag har utvecklats. Min mentor brukade alltid säga att vi var en familj och på något sätt känns det som att han har rätt. Tillsammans har vi gjort så många roliga saker; vi har varit i Stockholm och gått på Dramaten, tagit markprover i Malmslätt och hamnat i tidningen för det samt fiskat alger i Rosenkällasjön. Utöver dessa ”läromässiga” utflykter har vi även haft julavslutning hos vår käre mentor, med musik-quiz och julklappsutbyte och sommaravslutning i hans trädgård med femkamp och grillning.

Sammanfattningsvis är jag nöjd med min gymnasietid. Även om tanken att lämna min klass tar emot så känner jag mig ändå redo att ta nästa steg i livet och fortsätta mina studier på universitetet. Mina sista ord blir till min bästa vän: Tack! Tack för att du övertalade mig att välja Katedral och ingen annat.

Text författad av Jakob Linderstam, avgångselev 2015

2015

En rektors tankar - Britt-Marie Andersson

Klicka för att läsa merKlicka för att minimera




Britt-Marie Andersson,
rektor 2005 - 2015.
Klicka för att förstora.
"Visst är det här ett slott pappa?", sa den lilla fyraårige pojken till sin pappa när de genade över Katedralskolans skolgård. "Nej min son, det är en skola", svarade pappan. "På den skolan ska jag gå när jag blir stor", sade pojken. Fyraåringen som var hänförd över den stora, vackra, byggnaden hade redan bestämt sig. Där skulle han vara gymnasieelev. Fjorton år senare sprang han ut med den vita mössan på huvudet.

Olika eror har påverkat skolan och skolgården på olika sätt, och under olika perioder har man varit mer eller mindre varsam vid förändringar. Skolgården har återställts i nästan samma stil som den hade när skolan var nybyggd 1915. Skulle rektor Albert Johansson, som för övrigt var Byggnadskommitténs ordförande när skolan byggdes, känna igen sig om han öppnar huvudentréns tunga vackra träport och hälsar på oss i dag? Ja, mycket är sig likt men en del skulle han nog förundras över. Han skulle förmodligen bli överraskad av mångfalden. Att det år 2015 skulle pratas över trettio olika språk i skolans korridorer skulle säkert imponera stort på honom. Det hade han troligtvis aldrig kunnat föreställa sig. Rektor Albert Johansson skulle nog även förundras över våra glasade klassrumsdörrar. Sanningen att säga var det ju inte många som jublade när idén presenterades första gången för några år sedan. Men i dag är de för många en uppskattad del av skolans inredning, som förhoppningsvis bidrar till öppet klassrumsklimat och samarbete.

Redan när jag tillträdde min tjänst i augusti 2005 förstod jag att Katedralskolans verksamhet vilar på två starka grundstenar: tradition och utveckling. Före detta katedralelever beskrev lyriskt för mig vilken betydelse det stora, gamla bordet i biblioteket hade haft för dem. Där hade allehanda intressanta ämnen stötts och blötts. Tidigare lärarkandidater beskrev bordets roll vid personalkonferenser. Andra tyckte att det var dags att såga sönder bordet och bära ut delarna. ”Du förstår, det hör inte hemma i dagens skola, med våra nya arbetsformer”, var ett uttalande om bordet som jag möttes av. Det här bordet speglar en del av utmaningen som det innebär att värna om det gamla traditionsrika som Katedralskolan bär på, och samtidigt anamma morgondagens pedagogik och forma en modern skola i 2000-talets Sverige. Tradition eller utveckling - vad är det som gäller? Eller är det möjligen så att med lite eftertanke och varsamhet så kanske vi kan förena tradition med utveckling?

I en välvd båge ovanför trapporna i skolans huvudentré står det inhugget ”Initium sapientiae timor domini”, vilket är latin för ”Den som fruktar gud lär”. Det är ingen devis som vi vidmakthåller i 2000-talets skola, men den påminner oss om gångna tider och den kunskapssyn som rådde då.

I dagens skola är personal och elever jämställda. Vi har alla samma värde. Våra elever betraktas som unga vuxna. För mig är det därför viktigt att skapa en gemensam mötesplats där alla, elever och personal, kan träffas under pauser och umgås på ett naturligt sätt för att samtala om aktuell forskning, det politiska läget i världen eller kanske om någon bra film som nyligen har haft premiär. I dag finns det inte en sådan arena för möten. Visionen att bygga ett inglasat rum med vinterträdgård ovanpå matsalen har vi hittills inte lyckats genomföra. Elever och lärare saknar grupprum, och vi har fått ta en del av kallvinden i anspråk för att åtminstone skapa några mindre rum. Men i stort är vi mycket nöjda med vår skola. Byggnaden som är 100 år gammal fyller fortfarande sin funktion och är i dag på väg att omvandlas till en modern skola, med 2000-talets arbetssätt, i vackra, gamla lokaler.

Det återstår fortfarande mycket att lära om Katedralskolans historia och de skatter som finns gömda i den. Det kan vara viktiga pusselbitar och kunskaper i förändringsarbetet och utvecklingen av vår verksamhet. ”Om man inte kan se framåt och inte vill se bakåt, då får man se upp”, sa en av våra mest kända före detta katedralare, Tage Danielsson.

Text författad av Britt-Marie Andersson, rektor 2005 - 2015

2015

Statistisk kuriosa: Antal år på skolan

Klicka för att läsa merKlicka för att minimera


Av alla lärare på skolan är det fyra som har arbetat i hela 41 år på skolan. Det är Per-Olof Fredriksson, Maire Landervik, Marianne Edlund och Christer Weinardt. I 40 år arbetade Ulla-Stina Eskilsson och i 39 år Astrid Edlund. I 38 år arbetade Ingrid Andersson och i 37 år Sven Lilliedahl och Catharina Boo.

Men de två som arbetat allra längst är dock vaktmästare. Lärjungarnas faderlige vän Carl Johan Claesson arbetade hela 50,5 år på skolan och hans kollega Ejnar Karlsson var 46 år på skolan. Syo-konsulenten Jan Petersson var 39 år på skolan.

Detta är ett utdrag ur Anders Hellmérs matrikel "Katedralskolans Kollegium 1915-2015".

Matrikel: "Katedralskolans Kollegium 1915-2015" (PDF - öppnas i ny flik).

Statistik sammanställd av Anders Hellmér, lärare i historia och samhällsvetenskap

1915 - 2015

Statistisk kuriosa: Släktskap

Klicka för att läsa merKlicka för att minimera


Flera lärare som arbetat på skolan har varit släkt med varandra på olika sätt. Exempelvis lektor Björn Rehme har liksom sina båda döttrar Sofi och Cecilia arbetat på skolan. Domprostinnan Viola (Vivi) Hammers har arbetat här liksom hennes sonson Peter Hammers. Ett stort antal äkta par har också funnits på skolan genom åren. I tiden för jubileet är det mig veterligen tre par på skolan. Många lärare har också genom åren själva varit tidigare elever på skolan. Av idag aktiva lärare kan nämnas Marie Nordh, Anne-Marie Kihlstedt, Daniel Struble, Christer Hällkvist, Torbjörn Johansson, Camilla Jansson, John Holm, Dag Karlsson och Lars Håkansson.

Detta är ett utdrag ur Anders Hellmérs matrikel "Katedralskolans Kollegium 1915-2015".

Matrikel: "Katedralskolans Kollegium 1915-2015" (PDF - öppnas i ny flik).

Statistik sammanställd av Anders Hellmér, lärare i historia och samhällsvetenskap

1915 - 2015

Statistisk kuriosa: Ålder

Klicka för att läsa merKlicka för att minimera


Av före detta kollegor så är det några som blivit mycket gamla. Äldst av alla är förra gymnastikdirektören Inga Skarfors följd av rektor Hugo Larsson, båda blev dryga 100 år. Nästan 99 år blev Göta Löfgren. Ragnar Skarfors och Gunvor Landgren blev 97 år och Karl Josef Sundberg 96 år.

Den äldsta läraren i aktiv tjänst torde vara 82-åriga Alf Hansson som fortfarande under jubileumsåret arbetat och haft stödundervisning i engelska.

Äldsta katedralläraren i livet hösten 2015 torde vara Rune Kvist som blir 93 år veckan före jubileet. Yngst är Max Verlage, blott 26 år gammal.

För olika sorters ovärderlig hjälp vill jag slutligen tacka Hans Larsson, Cecilia Rehme Hedbäck, Anna Steiner Ekström, Marie Nordh, Karl Wedin och Marie Eriksson.

Detta är ett utdrag ur Anders Hellmérs matrikel "Katedralskolans Kollegium 1915-2015".

Matrikel: "Katedralskolans Kollegium 1915-2015" (PDF - öppnas i ny flik).

Statistik sammanställd av Anders Hellmér, lärare i historia och samhällsvetenskap

1915 - 2015

Matrikel: Katedralskolans Kollegium 1915-2015

Klicka för att läsa merKlicka för att minimera


Det här avsnittet är för långt att publicera direkt på hemsidan.

Matrikel: "Katedralskolans Kollegium 1915-2015" (PDF - öppnas i ny flik)
1915 - 2015

Och den ljusnande framtid är vår...

Klicka för att läsa merKlicka för att minimera



Katedralskolan i Linköping.
Foto: Thomas Karlsson
Klicka för att förstora.
100 år efter Katedralskolbyggnadens invigning är Katedralskolan mer populär än någonsin. Vi fyller skolan till brädden med kunskapstörstande elever och har i dagsläget 1100 elever som går International Baccalaureate (IB-programmet), Ekonomiprogrammet, Humanistprogrammet, Naturvetenskapliga programmet eller Samhällsvetenskapliga programmet.

Vårt motto är ”Tradition och utveckling”. Samtidigt som vi respekterar vår historia ser vi med spänning mot framtiden. Vi har tätt samarbete med våra alumniföreningar i Linköping och Stockholm och de bidrar årligen med stipendier, premier och resor. Under detta läsår genomförs ett pilotprojekt i år 3 med datorer och digitaliserade läromedel.

Vårt nyrenoverade bibliotek har både 2014 och 2015 fått utmärkelsen Skolbibliotek i världsklass, och bibliotekarierna arbetar tillsammans med lärare och elever i det pedagogiska rummet med informationssökning, lärprocesser och vetenskapligt arbete.

I dagens samhälle är internationalisering mycket viktigt och Katedralskolan genomför årligen elev- och lärarutbyten med Finland, Frankrike, Spanien och Tyskland, har ett påbörjat utbyte med Kina och åker på studieresor till England och städer som Rom, Berlin, Madrid och Moskva. Att vi har det internationella programmet IB och 30 olika modersmål på skolan bidrar naturligtvis också till vår globala verksamhet.

Våra elevers framgångar, under tiden på skolan och även vid fortsatta studier på universitet och högskolor, vittnar om verksamhetens kvalitet.

Katedralskolan är en skola med en rik historia – men också en skola i tiden, för framtiden…

Text författad av Bennie Zetterström

2015 och framåt

Avslutningsvis: Ett stort tack till...

Klicka för att läsa merKlicka för att minimera



Projektledare för tidslinjen:

Bennie Zetterström

Alla som har skrivit texterna till tidslinjen
(i texternas ordningsföljd):

Bo Peter Persson
Kerstin Bergman (kataulan.se)
Kerstin Samuelsson Horned
Anita Kellagher
Gösta Björn
Ann-Mari Tormalm
Sverker Bengtsson
Elisabet Brodén
Ingrid Norling
F.d. Katedraleleven Jakob Linderstam
Gymnasiechef Britt-Marie Andersson
Anders Hellmér
Bennie Zetterström

Alla som har hjälpt till att sammanställa texterna:

Marie Nord
Catharina Boo
Anna Steiner Ekström

Fotografer:

Thomas Karlsson
Birgitta Appelgren
Kruosio (Wikimedia Commons)
Projekt Runeberg (runeberg.org)
stillbild (flickr.com)
Catasa (Wikimedia Commons)
Gus Kaage
Johan Larsson

Webbutvecklare:

F.d. Katedraleleven Lucas Pettersson